"Fin häst söker nytt hem då hans nuvarande ryttare har växt i från honom. Han är snäll och gör oftast som man vill att han ska göra. Han är snäll i all hantering." O.s.v orkade inte läsa mer.

Jag sprang till stallet för det var dit Blacken hade sprungit.

Ställde in honom i boxen och fixade allt, såsom att fodra, mocka,rykta och så. Sedan gick jag hem.

På hemvägen kände jag mig rädd och funderade på vad jag skulle säga.

Kom inte på någonting, men jag klampade in genom dörren och välkomnades av mamma som glatt sa att pappa hade dött och att hon kunde lösenordet till hans dator och kunde ta bort annonsen på hästnet.

-Hur dog han? frågade jag och försökte låta bli att inte gråta, men det var svårt för han var trots allt min pappa.

-Sjukdom, sa mamma.

-Men nu kommer vi väl inte flytta till Island?

-Nepp, sa mamma.

-Tjoho!!!

Nästa dag.

Tidigt på morgonen cyklade jag till stallet för jag hade bestämt att rida ut med en kompis och hon skulle fira sin lilla syster senare på dagen.

-Hej Fanny! ropade Emma (min kompis) och kastade sig i mina armar.

-Hej sis! sa jag

-Ska vi börja borsta hästarna då? frågade hon

-Mm, sa jag

-Då rider vi då! sa jag

-Vart ska vi rida? frågade Emma

-Hmm, vi kan väl bara rida någonstans så får vi se vart vi hamnar? sa jag och såg fundersam ut.

-Vilken bra idé! utbrast Emma.

Vi red till att börja med in i skogen och bara myste med våra hästar, hoppade över stockar, galopperade på den mjuka mosan. När vi skulle gå ut på en väg för vi hade ridit igenom hela skogen så började Emmas häst Kungen bocka. Jättemycket, så Emma ramlade av, och fastnade i stigbygeln.

Kunge gick ut på vägen och då kom det en lastbil, jag red ut på vägen för att försöka hjälpa henne. Lastbilen tutade och då blev både Kungen och Blacken rädda och hoppade åt sidan.

Jag hoppade av och hjälpte Emma upp.

-Åh gode gud! sa hon och darrade på rösten.

-Vi borde nog rida hem nu, jag tar täten, sa jag.

-Visst!

-Men herregud, Fanny! Vad lång du är! Du har växt ur honom, sa Emma.

-Nej! Snälla, säg att du skojade! sa jag.

-Nej, det gjorde jag inte. Jag vill inte vara dum eller så men du borde sälja honom, han har bra kapaitet och kan komma långt, sa Emma.

-Jag vet att du har rätt även fast jag inte vill att det ska vara sant, sa jag med tårar i ögonen.

Senare på kvällen.

Gick in på hästnet och med darrande fingrar skrev jag en annons. Emma har rätt, jag ska inte låta honom stå i en hage när han är så duktig. Jag får inte vara så självisk. Det är dax att släppa taget nu, tänkte jag.

När jag publicerade annonsen så gick jag in på hotmail och efter bara några minuter hade jag massa meddelanden om att någon var intresserad.

Så jag skrev att de kunde komma och provrida någon dag.

Fick ett svar direkt "kan jag komma i morgon".

"Jadå" skrev jag. Fast jag egentligen inte ville.

Gick till stallet, för att vara ensam med Blacken ett tag.

Nästa dag.

Åkte tidigt till stallet idag igen och prick klockan 12.00 kom tjejen som skulle provrida honom. Jag lät henne ta hand om honom själv och jag såg att hon var van vid hästar. När hon sen hade ridit klart sa hon att han var helt underbar. Och då kände jag att jag ville att hon skulle köpa min häst.

-Mamma, mamma, den här hästen vill jag ha!!! Skrek tjejen.

-När kan vi hämta honom i såfall? frågade mamman.

-Ingen aning, nästa vecka kanske? frågade jag.

-Det blir bra, sa mamman.

Jag satte på i Blackens box och pratade med honom. Kunde inte hålla tårarna inne, så jag satt där och grät och då kom han fram till mig och gnäggade. Som att han sa "Oro dig inte, hon verkar snäll".

Blacken och tjejen som skulle köpa honom. (Låtsas vi, det är egentligen jag och Pärla)

________________________________________________________________________________________________

Förlåt för den superdåliga uppdateringen, men jag har bara inte orkat skriva.

Ska försöka uppdatera varje dag nu.