-Vad är det? frågade jag oroligt.

-Han ser helt förstörd ut, han är verkligen sjuk, sa veterinären. 

-Tror du han kommer klara sig? undrade jag.

-Jag vet inte, men han måste komma till kliniken nu! 

-okej, sa jag och kände mitt hjärta slå.

Och så åkte de i väg, tårarna började rinna och jag ville inte hem men jag kunde ju inte stanna i stallet. 

Så jag gick hem, långsamt.

När jag kom  hem blev jag väldigt överraskad, innanför dörren var det en skylt där det stod "Förlåt Fanny".  Och så kom mamma fram till mig och kramade om mig, och sa "förlåt" minst 100 gånger. 

-Var är pappa?

-Jag dumpade honom, jag gillar inte att han slår dig. 

-Men du skrattade ju när han slog mig och även du har slagit mig, sa jag tyst.

-Men han tvingade mig att göra allt, jag ville inte, jag lovar! sa hon. 

-okej, men du Blacken är sjuk, riktigt sjuk, han är på kliniken just nu och veterinären vet inte om han kommer klara sig. 

-Om han dör, så lovar jag att du får en ny häst, sa mamma.

-Jag vill inte ha någon annan häst, jag vill bara ha Blacken.

Jag gick in på mitt rum och smällde igen dörren efter mig, var så irriterad. 

Och när jag satte mig vid mitt skrivbord såg jag en lapp, det stod "till Fanny".

Jag vek upp lappen försiktigt, när jag läste det blev jag superrädd och visste inte vad jag skulle göra, jag började gråta och jag skakade av rädsla, så jag ropade på mamma. 

När mamma kom läste hon upp brevet högt, trots att jag redan hade läst.

-Hej Fanny. Som du säkert vet så dumpade din mamma mig, vilket hon inte skulle ha gjort. Och du vet väl också varför hon gjorde det. Du ska veta du går inte säker i denna värld, om jag träffar på dig ska jag spöa skiten ur dig. 

-ojdå, sa mamma.

-Vad ska jag göra?! frågade jag med tårar i ögonen. 

Mamma bara rykte på axlarna och gick där ifrån.

Sedan hörde jag att telefonen ringde och mamma svarade, "hej det är Anna, ja hon är hemma, vänta så ska du få prata med henne".

-Hej, sa jag  tyst.

-Hej, jag är Sanna Nilson, veterinären som kom hem till dig, jag tänkte prata om Blacken. 

När hon sa så började mitt hjärta bulta, vad har hänt tänkte jag. 

-Blacken har....

-VAD?! skrek jag.

-Blacken har piggnat till han ska få komma hem i morgon, sa veterinären glatt.

-Är det sant, sa jag och kände mig jätteglad, men varför skrämde du mig på det sättet?

-Du avbröt  mig ju! sa veterinären och skrattade.

-Ojdå gjorde jag? men hejdå!

-Hejdå.

Jag var så himla glad efter samtalet, jag hoppade omkring och skrek. 

Nästa dag.

Det var fredag och jag behövde först gå till skolan, trivdes rätt bra i min skola. Alla var jättesnälla och så. Och där gick också min bästa vän, men idag hade vi prov och jag hatar prov man får typ hjärnsläpp, men jag brukar få väldigt bra resultat på proven, det var svårare för min bästis, som har dyslexi. 

När skolan äntligen var sjuk sprang jag till stallet och i boxen låg Blacken. 

Veterinären sa att han skulle resa sig snart. 

Så jag satt inne hos Blacken hela tiden.

-Jag har saknat dig sjukt mycket! sa jag till Blacken, han gnäggade till svar. 

Några timmar senare.

Hon jag hyrde stallet av kom in i stallet.

-Borde han inte ha rest sig nu, veterinären sa ju att han var frisk, sa jag.

-Fanny, när gamla hästar ligger ner för länge så har de bestämt sig för att tiden är inne. 

-Va? Kommer han dö? sa jag och jag kunde inte hålla tårarna inne. 

-Jag vet inte, det är Blackens val nu. 

_______________________________________________________________________________________________

Blacken är 17 år.  Vad kommer hända nu då? 

Kanske kommer skriva ett till inlägg lite senare ikväll.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"Fin häst söker nytt hem då hans nuvarande ryttare har växt i från honom. Han är snäll och gör oftast som man vill att han ska göra. Han är snäll i all hantering." O.s.v orkade inte läsa mer.   Jag sprang till stallet för det var dit Blacken hade...

Jag mådde dåligt över att mamma och pappa hade blivit tillsammans igen, men det kändes ändå lite skönt för då kommer inte pappa döda mig, fast han kommer ändå slå mig.  -Fanny!!!!ropade pappa När han ropade på mig hoppade hjärtat över ett slag. ...

Eftersom att det ändå var lördag så satt jag hos Blacken hela natten, jag satt bredvid honom och klappade honom på halsen. -Res dig upp Blacken, sa jag. Sedan la jag mig e bit i från honom, och på morgonen när jag vaknade  så satt veterinären bre...

Jag hann tyvärr inte göra ett till kapitel igår,för först var jag i stallet och när jag kom hem satt Robin vid datorn och då fick jag den typ vid 22.00 och först behlövde jag göra inlägg på min "vanliga" blogg, och när jag var klar orkade jag inte gö...

När jag red min häst Blacken var jag lyckligast i världen. Han galopperade fram över ängen, han betydde allt för mig. Mina föräldrar fattade ingenting de fattade inte att jag älskade Blacken, de trodde att jag bara gillade att rida och att det kvit...