"Fin häst söker nytt hem då hans nuvarande ryttare har växt i från honom. Han är snäll och gör oftast som man vill att han ska göra. Han är snäll i all hantering." O.s.v orkade inte läsa mer.

Jag sprang till stallet för det var dit Blacken hade sprungit.

Ställde in honom i boxen och fixade allt, såsom att fodra, mocka,rykta och så. Sedan gick jag hem.

På hemvägen kände jag mig rädd och funderade på vad jag skulle säga.

Kom inte på någonting, men jag klampade in genom dörren och välkomnades av mamma som glatt sa att pappa hade dött och att hon kunde lösenordet till hans dator och kunde ta bort annonsen på hästnet.

-Hur dog han? frågade jag och försökte låta bli att inte gråta, men det var svårt för han var trots allt min pappa.

-Sjukdom, sa mamma.

-Men nu kommer vi väl inte flytta till Island?

-Nepp, sa mamma.

-Tjoho!!!

Nästa dag.

Tidigt på morgonen cyklade jag till stallet för jag hade bestämt att rida ut med en kompis och hon skulle fira sin lilla syster senare på dagen.

-Hej Fanny! ropade Emma (min kompis) och kastade sig i mina armar.

-Hej sis! sa jag

-Ska vi börja borsta hästarna då? frågade hon

-Mm, sa jag

-Då rider vi då! sa jag

-Vart ska vi rida? frågade Emma

-Hmm, vi kan väl bara rida någonstans så får vi se vart vi hamnar? sa jag och såg fundersam ut.

-Vilken bra idé! utbrast Emma.

Vi red till att börja med in i skogen och bara myste med våra hästar, hoppade över stockar, galopperade på den mjuka mosan. När vi skulle gå ut på en väg för vi hade ridit igenom hela skogen så började Emmas häst Kungen bocka. Jättemycket, så Emma ramlade av, och fastnade i stigbygeln.

Kunge gick ut på vägen och då kom det en lastbil, jag red ut på vägen för att försöka hjälpa henne. Lastbilen tutade och då blev både Kungen och Blacken rädda och hoppade åt sidan.

Jag hoppade av och hjälpte Emma upp.

-Åh gode gud! sa hon och darrade på rösten.

-Vi borde nog rida hem nu, jag tar täten, sa jag.

-Visst!

-Men herregud, Fanny! Vad lång du är! Du har växt ur honom, sa Emma.

-Nej! Snälla, säg att du skojade! sa jag.

-Nej, det gjorde jag inte. Jag vill inte vara dum eller så men du borde sälja honom, han har bra kapaitet och kan komma långt, sa Emma.

-Jag vet att du har rätt även fast jag inte vill att det ska vara sant, sa jag med tårar i ögonen.

Senare på kvällen.

Gick in på hästnet och med darrande fingrar skrev jag en annons. Emma har rätt, jag ska inte låta honom stå i en hage när han är så duktig. Jag får inte vara så självisk. Det är dax att släppa taget nu, tänkte jag.

När jag publicerade annonsen så gick jag in på hotmail och efter bara några minuter hade jag massa meddelanden om att någon var intresserad.

Så jag skrev att de kunde komma och provrida någon dag.

Fick ett svar direkt "kan jag komma i morgon".

"Jadå" skrev jag. Fast jag egentligen inte ville.

Gick till stallet, för att vara ensam med Blacken ett tag.

Nästa dag.

Åkte tidigt till stallet idag igen och prick klockan 12.00 kom tjejen som skulle provrida honom. Jag lät henne ta hand om honom själv och jag såg att hon var van vid hästar. När hon sen hade ridit klart sa hon att han var helt underbar. Och då kände jag att jag ville att hon skulle köpa min häst.

-Mamma, mamma, den här hästen vill jag ha!!! Skrek tjejen.

-När kan vi hämta honom i såfall? frågade mamman.

-Ingen aning, nästa vecka kanske? frågade jag.

-Det blir bra, sa mamman.

Jag satte på i Blackens box och pratade med honom. Kunde inte hålla tårarna inne, så jag satt där och grät och då kom han fram till mig och gnäggade. Som att han sa "Oro dig inte, hon verkar snäll".

Blacken och tjejen som skulle köpa honom. (Låtsas vi, det är egentligen jag och Pärla)

________________________________________________________________________________________________

Förlåt för den superdåliga uppdateringen, men jag har bara inte orkat skriva.

Ska försöka uppdatera varje dag nu.

Jag mådde dåligt över att mamma och pappa hade blivit tillsammans igen, men det kändes ändå lite skönt för då kommer inte pappa döda mig, fast han kommer ändå slå mig. 

-Fanny!!!!ropade pappa

När han ropade på mig hoppade hjärtat över ett slag.

-jag kommer! ropade jag.

-Vad vill du? frågade jag.

-Jag och mamma vill berätta en sak.

-Jaha, sa jag ointresserat.

-Vi ska flytta till Island, sa pappa och gav mig en ondskefull blick. 

-Men Blacken, man får ju inte ta med hästar till Island!!! skrek jag med tårar i ögonen.

-Det är det som är meningen,sa pappa och skrattade.

-Fan vad elak du är, sa jag tyst.

Jag kollade på mamma och hon gav mig en ledsen blick. 

-Du kan få en ny häst i Island, en islandshäst, försökte mamma.

-Jag vill inte ha någon annan häst, sa jag.

-skyll dig själv då, din bortskämda unge, sa pappa.

Jag gick mot dörren och tänkte gå till Blacken.

-Vad ska du? frågade pappa.

-Till Blacken.

När jag sa det så sprang pappa fram till mig och släpade in mig i mitt rum. 

Jag la mig på sängen och grät och tog fram min fula mobil och kollade bilderna på Blacken. 

Mitt i natten.

Jag låg vaken och när jag kollade på klockan stod det, 00.00 Pappa måste sova tänkte jag. Och det gjorde han så jag smög till dörren och sprang så fort jag kunde till Blacken. 

När jag såg Blacken blev jag jätte glad. 

-Hej Blacken, sa jag, pappa säger att vi ska flytta till Island och då måste jag sälja dig. Jag kan verkligen inte, för du betyder allt för mig. Vi måste rymma. 

Jag skrev ett meddelande till hon som jag hyr stallet av. 

Jag skrev: Hej! Jag måste rymma för pappa säger att vi ska flytta till Island och då måste jag ju sälja Blacken och jag klarar mig inte utan honom. Ses. //Fanny.

Jag tog på Blacken hans grimma och gick iväg. Jagb tänkte inte på alla andra saker som jag skulle behöva, som tränset, täcken, hästmat. Som tur var det sommar nu och då behövde vi inte täcken och det fanns gräs. 

Jag visste inte riktigt var jag skulle ta vägen, men sedan bestämde jag mig för att gå in i skogen, vilket inte var mitt bästa val. För det fanns vargar där jag bodde, mycket vargar. 

Det kom en hel vargflock i mot oss men jag såg dem när dem var rätt långt bort. Blacken också, han blev jätterädd, men han lät mig kravla mig upp på hans rygg. När jag hade kommit upp började han galoppera och nu var vargarna nära. En varg hoppade på Blacken och då började han bockade och sedan gick han omkull. 

Jag tog upp stenar och kastade dem på alla vargar som hade omringat Blacken. Vargarna gnydde till och sedan sprang dem där ifrån. Vargarna hade inte hunnit bita honom, den som hoppat på honom hade bara rivit honom så det var inte så farligt, så Blacken kunde resa sig och jag hoppade upp på hans rygg. 

På morgonen.

Jag hade lagt mig under en gran och bundit Blacken vid den. Jag vaknade av att jag fick ett sms, det var från Erika (tjejen jag hyrde boxen av). Hej Fanny! Jag förstår dig, men du kan inte bara rymma. Det blir inte bättre jag lovar! //Erika

Jag brydde mig inte om att svara. Sedan fick jag ett sms till, det var från mamma. Fanny, var är du? Pappa håller på att bli galen. 

Jag har rymt. skrev jag. Sedan kom jag på att jag inte skulle skrivit så, mina föräldrar kommer bergis skicka poliserna så att dem letar efter mig. Gahh vad tänker jag med?

Jag hoppde upp på Blacken och galopperade ifrån skogen. När jag skrittade på vägen så började det spöregna. 

-Faaan, tänkte jag, kan det bli värre?.

Då började det åska och blixtra och Blacken blev jätte rädd och stegrade sig, så jag ramlade av. Då galopperade han därifrån. 

-Åhh!! 

Jag hade fått ett nytt sms, det var från mamma. Gå in på hästnet. Stod det.

Jag tog fram min mobil och gick in på internet och knappade in hastnet.se jag kollade på annonserna på hästar tillsalu och då fastnade min blick på en rubrik där det stod "Fin häst söker nytt hem" och så kollade jag på bilden. 

-Ånej, skrek jag.

_______________________________________________________________________________________________

Förlåt för den dåliga updateringen men jag har inte orkat skriva. 

Eftersom att det ändå var lördag så satt jag hos Blacken hela natten, jag satt bredvid honom och klappade honom på halsen.

-Res dig upp Blacken, sa jag.

Sedan la jag mig e bit i från honom, och på morgonen när jag vaknade  så satt veterinären bredvid mig.

-Har han rest sig upp? frågade jag

-Varför inte fråga honom själv? sa veterinären och lät glad på rösten, så jag vände på huvudet och då stod Blacken där. 

-BLACKEN!!!!!  skrek jag och sprang upp och kramade honom. 

-När jag kan jag börja rida? frågade jag.

-I morgon kan du nog börja skritta lite, trodde veterinären.

När jag gick hem var det väldigt mörkt och jag var typ den ända som var ute och gick. 

Och så hörde jag att det prasslade i buskar, först blev jag lite rädd men sedan tänkte jag att jag kanske bara inbillade mig eller så kanske det var en fågel eller nåt.

Så jag gick förbi, men sedan fick jag något tungt över mig och föll till marken.

-HJÄLP!!! skrek jag,  och kände att jag fick en hand för munnen. 

Jag lyckades vrida på mig och det var pappa som satt där, jag försökte bita honom men jag kunde inte. 

Han slog mig så mycket att jag svimmade, sedan gick han mot mammas hus. 

När jag piggnade till knackade han på dörren, och tog fram en kniv. 

När mamma öppnade så gick pappa bara in.

-Gå ut, skrek mamma. Och släpp min lilla flicka!

-Bli tillsammans med mig igen annars dör hon och satte kniven intill min hals.

-Ehh jag vet inte, mumlade mamma.

Pappa skar i min hals, men inte så mycket.

-AJJ!! Skrek jag. Snälla mamma bli tillsammans med honom igen!

-Okej. 

Då släppte pappa mig.

____________________________________________________________________________________________

Förlåt att jag inte gjorde en novell i går jag hann inte. 

Och förlåt för kort kapitel.

Jag hann tyvärr inte göra ett till kapitel igår,för först var jag i stallet och när jag kom hem satt Robin vid datorn och då fick jag den typ vid 22.00 och först behlövde jag göra inlägg på min "vanliga" blogg, och när jag var klar orkade jag inte göra ett till inlägg här, men i dag ska jag försöka skriva 2 kapitel, men det blir i alla fall 1 kapitel kan jag lova.

-Jag och min kusin.

-Vad är det? frågade jag oroligt.

-Han ser helt förstörd ut, han är verkligen sjuk, sa veterinären. 

-Tror du han kommer klara sig? undrade jag.

-Jag vet inte, men han måste komma till kliniken nu! 

-okej, sa jag och kände mitt hjärta slå.

Och så åkte de i väg, tårarna började rinna och jag ville inte hem men jag kunde ju inte stanna i stallet. 

Så jag gick hem, långsamt.

När jag kom  hem blev jag väldigt överraskad, innanför dörren var det en skylt där det stod "Förlåt Fanny".  Och så kom mamma fram till mig och kramade om mig, och sa "förlåt" minst 100 gånger. 

-Var är pappa?

-Jag dumpade honom, jag gillar inte att han slår dig. 

-Men du skrattade ju när han slog mig och även du har slagit mig, sa jag tyst.

-Men han tvingade mig att göra allt, jag ville inte, jag lovar! sa hon. 

-okej, men du Blacken är sjuk, riktigt sjuk, han är på kliniken just nu och veterinären vet inte om han kommer klara sig. 

-Om han dör, så lovar jag att du får en ny häst, sa mamma.

-Jag vill inte ha någon annan häst, jag vill bara ha Blacken.

Jag gick in på mitt rum och smällde igen dörren efter mig, var så irriterad. 

Och när jag satte mig vid mitt skrivbord såg jag en lapp, det stod "till Fanny".

Jag vek upp lappen försiktigt, när jag läste det blev jag superrädd och visste inte vad jag skulle göra, jag började gråta och jag skakade av rädsla, så jag ropade på mamma. 

När mamma kom läste hon upp brevet högt, trots att jag redan hade läst.

-Hej Fanny. Som du säkert vet så dumpade din mamma mig, vilket hon inte skulle ha gjort. Och du vet väl också varför hon gjorde det. Du ska veta du går inte säker i denna värld, om jag träffar på dig ska jag spöa skiten ur dig. 

-ojdå, sa mamma.

-Vad ska jag göra?! frågade jag med tårar i ögonen. 

Mamma bara rykte på axlarna och gick där ifrån.

Sedan hörde jag att telefonen ringde och mamma svarade, "hej det är Anna, ja hon är hemma, vänta så ska du få prata med henne".

-Hej, sa jag  tyst.

-Hej, jag är Sanna Nilson, veterinären som kom hem till dig, jag tänkte prata om Blacken. 

När hon sa så började mitt hjärta bulta, vad har hänt tänkte jag. 

-Blacken har....

-VAD?! skrek jag.

-Blacken har piggnat till han ska få komma hem i morgon, sa veterinären glatt.

-Är det sant, sa jag och kände mig jätteglad, men varför skrämde du mig på det sättet?

-Du avbröt  mig ju! sa veterinären och skrattade.

-Ojdå gjorde jag? men hejdå!

-Hejdå.

Jag var så himla glad efter samtalet, jag hoppade omkring och skrek. 

Nästa dag.

Det var fredag och jag behövde först gå till skolan, trivdes rätt bra i min skola. Alla var jättesnälla och så. Och där gick också min bästa vän, men idag hade vi prov och jag hatar prov man får typ hjärnsläpp, men jag brukar få väldigt bra resultat på proven, det var svårare för min bästis, som har dyslexi. 

När skolan äntligen var sjuk sprang jag till stallet och i boxen låg Blacken. 

Veterinären sa att han skulle resa sig snart. 

Så jag satt inne hos Blacken hela tiden.

-Jag har saknat dig sjukt mycket! sa jag till Blacken, han gnäggade till svar. 

Några timmar senare.

Hon jag hyrde stallet av kom in i stallet.

-Borde han inte ha rest sig nu, veterinären sa ju att han var frisk, sa jag.

-Fanny, när gamla hästar ligger ner för länge så har de bestämt sig för att tiden är inne. 

-Va? Kommer han dö? sa jag och jag kunde inte hålla tårarna inne. 

-Jag vet inte, det är Blackens val nu. 

_______________________________________________________________________________________________

Blacken är 17 år.  Vad kommer hända nu då? 

Kanske kommer skriva ett till inlägg lite senare ikväll.

När jag red min häst Blacken var jag lyckligast i världen. Han galopperade fram över ängen, han betydde allt för mig.

Mina föräldrar fattade ingenting de fattade inte att jag älskade Blacken, de trodde att jag bara gillade att rida och att det kvittade vilken häst jag satt på. 

Jag tyckte inte om mina föräldrar, visst de hade gett mig en häst, men det var bara för att jag lekte häst och hoppades på att jag skulle sluta leka om jag fick en egen häst. 

Jag lekte inte lika mycket som förut eftersom att nästan all min tid gick åt Blacken, men när jag lekte så blev de super arga. Och en gång smällde pappa till mig. "Ha, den var du värd" sa min mamma. 

När hon sa så kände jag mig ensammast i världen, varför fick jag så dåliga föräldrar. 

-Varför just jag, mumlade jag en dag när jag satt och åt mat med mina föräldrar. 

-VAFAN!!! skrek min pappa och då hoppade mitt hjärta över ett slag, hade jag sagt det där högt, hur dum får man bli. 

-Förlåt, pep jag, men pappa rusade fram till mig och smällde till mig och i bakrunden hörde jag mamma skratta. 

Jag lyckades dra mig där ifrån och jag sprang till stallet det snabbaste jag kunde medans tårarna rann ner för kinderna. 

Jag sprang till Blacken men jag såg honom inte när jag stod i stalldörren.

-Shit, tänkte jag, hoppas det inte har hönt något. Jag var den som alltid tänkte på det värsta som kan hända. 

Men jag hörde att någon stönade, och gnäggade. Det lät precis som Blacken, jag rusade fram till boxen. Han låg ner och svettades. 

-Ånej han måste ha fått kolik, tänkte jag. 

Så jag ringde mamma och pappa och berättade vad som hade hänt, för jag hade glömt det som hänt hemma. De bara skrattade.

-Haha, den där hästen får klara sig själv, hahaha låt den dö!!

-Hur kan ni säga sådär!? skrek jag medans tårarna sprutade ner för kinderna. 

-Hehe, hör du Anna (mamman hette så), hon gråter.

Jag hyrde box hos en jättesnäll tjej och då kom jag på att jag kanske kunde fråga henne om hon kunde hjälpa mig och Blacken. Och då sprang jag till hennes hus och knackade på dörren.

Hon öppnade efter ett tag.

-Blackenliggernerochhansvettashankanskeharkolik!!!s
krek jag

-Ta, det lugnt nu, jag hör inte vad du säger, du pratar så fort!

-Blacken ligger ner och han svettas, han kanske har kolik och mamma och pappa vägrar att hjälpa till, sa jag lite långsammare och kände tårarna som trängde på.

Erika som tjejen hette, gav mig en kram och då började jag gråta ännu mer. 

-Här kan vi inte stå, jag ringer veterinären, gå ut till hästen så länge. 

Och veterinären kom efter bara några minuter, när hon såg Blacken blev hon alldeles förskräckt (veterinären alltså).

_______________________________________________________________________________________________

Vad ska hända med Blacken, kommer han överleva? Svaret får ni i morgon.

Hej och välkommen till min novellblogg.

Jag heter Freia och är snart 12 år, gå gärna in på min blogg: http://freialovehorses.bloggplatsen.se/

Jag hade tänkt skriva noveller om hästar, och jag har redan funderat lite på en, och det ska vara en tjej som heter Fanny och hon har en häst som heter Black Beauty, men kallas Blacken. 

Men jag tror jag ska börja skriva på första kapitlet nu, och jag ska försöka uppdatera varje dag. 

jag tänker mig Black Beauty som en av mina favvohästar, Pärla.

Och jag tänker mig Fanny som Madison Lintz.