När jag red min häst Blacken var jag lyckligast i världen. Han galopperade fram över ängen, han betydde allt för mig.

Mina föräldrar fattade ingenting de fattade inte att jag älskade Blacken, de trodde att jag bara gillade att rida och att det kvittade vilken häst jag satt på. 

Jag tyckte inte om mina föräldrar, visst de hade gett mig en häst, men det var bara för att jag lekte häst och hoppades på att jag skulle sluta leka om jag fick en egen häst. 

Jag lekte inte lika mycket som förut eftersom att nästan all min tid gick åt Blacken, men när jag lekte så blev de super arga. Och en gång smällde pappa till mig. "Ha, den var du värd" sa min mamma. 

När hon sa så kände jag mig ensammast i världen, varför fick jag så dåliga föräldrar. 

-Varför just jag, mumlade jag en dag när jag satt och åt mat med mina föräldrar. 

-VAFAN!!! skrek min pappa och då hoppade mitt hjärta över ett slag, hade jag sagt det där högt, hur dum får man bli. 

-Förlåt, pep jag, men pappa rusade fram till mig och smällde till mig och i bakrunden hörde jag mamma skratta. 

Jag lyckades dra mig där ifrån och jag sprang till stallet det snabbaste jag kunde medans tårarna rann ner för kinderna. 

Jag sprang till Blacken men jag såg honom inte när jag stod i stalldörren.

-Shit, tänkte jag, hoppas det inte har hönt något. Jag var den som alltid tänkte på det värsta som kan hända. 

Men jag hörde att någon stönade, och gnäggade. Det lät precis som Blacken, jag rusade fram till boxen. Han låg ner och svettades. 

-Ånej han måste ha fått kolik, tänkte jag. 

Så jag ringde mamma och pappa och berättade vad som hade hänt, för jag hade glömt det som hänt hemma. De bara skrattade.

-Haha, den där hästen får klara sig själv, hahaha låt den dö!!

-Hur kan ni säga sådär!? skrek jag medans tårarna sprutade ner för kinderna. 

-Hehe, hör du Anna (mamman hette så), hon gråter.

Jag hyrde box hos en jättesnäll tjej och då kom jag på att jag kanske kunde fråga henne om hon kunde hjälpa mig och Blacken. Och då sprang jag till hennes hus och knackade på dörren.

Hon öppnade efter ett tag.

-Blackenliggernerochhansvettashankanskeharkolik!!!s
krek jag

-Ta, det lugnt nu, jag hör inte vad du säger, du pratar så fort!

-Blacken ligger ner och han svettas, han kanske har kolik och mamma och pappa vägrar att hjälpa till, sa jag lite långsammare och kände tårarna som trängde på.

Erika som tjejen hette, gav mig en kram och då började jag gråta ännu mer. 

-Här kan vi inte stå, jag ringer veterinären, gå ut till hästen så länge. 

Och veterinären kom efter bara några minuter, när hon såg Blacken blev hon alldeles förskräckt (veterinären alltså).

_______________________________________________________________________________________________

Vad ska hända med Blacken, kommer han överleva? Svaret får ni i morgon.

 

Maia

22 april 2013 21:43

Det är en bra historia! ÄLSKAR ATT LÄSA! Syns på mitt senaste inlägg!

http://dragonandhorses

Freia

23 april 2013 07:15

Tack :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"Fin häst söker nytt hem då hans nuvarande ryttare har växt i från honom. Han är snäll och gör oftast som man vill att han ska göra. Han är snäll i all hantering." O.s.v orkade inte läsa mer.   Jag sprang till stallet för det var dit Blacken hade...

Jag mådde dåligt över att mamma och pappa hade blivit tillsammans igen, men det kändes ändå lite skönt för då kommer inte pappa döda mig, fast han kommer ändå slå mig.  -Fanny!!!!ropade pappa När han ropade på mig hoppade hjärtat över ett slag. ...

Eftersom att det ändå var lördag så satt jag hos Blacken hela natten, jag satt bredvid honom och klappade honom på halsen. -Res dig upp Blacken, sa jag. Sedan la jag mig e bit i från honom, och på morgonen när jag vaknade  så satt veterinären bre...

Jag hann tyvärr inte göra ett till kapitel igår,för först var jag i stallet och när jag kom hem satt Robin vid datorn och då fick jag den typ vid 22.00 och först behlövde jag göra inlägg på min "vanliga" blogg, och när jag var klar orkade jag inte gö...

-Vad är det? frågade jag oroligt. -Han ser helt förstörd ut, han är verkligen sjuk, sa veterinären.  -Tror du han kommer klara sig? undrade jag. -Jag vet inte, men han måste komma till kliniken nu!  -okej, sa jag och kände mitt hjärta slå. ...